Är det någon som tackar mig för att jag jobbat fyra timmar utöver min shemalagda arbetstid? Är det någon som säger. Tack för att Posten kom fram idag också. Jag har tidigare jobbat i mer sociala yrken och alltid fått lite uppskattning och utbyte av andra när jag jobbat. Inte för att jag skulle bry mig så mycket om ifall chefen dunkade mig i ryggen någon gång ibland. Det är mest det otacksamma som är jobbigt. Idag stod en tant och väntade på att jag skulle komma för att fräsa åt mig.- Posten skall komma på förmiddagen, inte klockan tre.
Visst hade jag lust att be henne dra åt helvete men det kändes onödigt.
- Så är det på måndag när det är reklam. Då får det ta den tid det tar. Och så är det (Jag tänker fan inte springa arslet av mig för att hon skall få sin jävla reklam några timmar tidigare.) Man kan faktiskt vara lite trevlig emot brevbäraren. Tillägger jag.
Hon smäller igen dörren. Men när jag spurtar vidare öppnar hon den igen liksom för att få sista ordet.
- Ibland kommer den inte alls.
Tro fan det när man beter sig så. Jag får ofta skit. Och jag förstår att folk blir förbannade inte för att Posten är sen (visst finns dom också), men när den kommer fel. Jag gör mitt bästa för att vara bemötande men vet samtidigt att det aldrig kommer att bli helt rätt. Och det som känns mest pissigt är att jag känner mig som en frontsoldat. General Erik Olsson och hans hejdukar sitter trygga i sin bunker skyddade av presssekreterare och prfolk och dricker champagne och skålar för krigsstrategin "snabbt och fel".
Det brukar jag säga till dom som klagar. Vi är jävligt stressade och vi har stora distrikt så det blir fel ibland och jag beklagar verkligen. Men Postens pricip är "snabbt och fel". Det är skönt känns som att jag får skjuta mot mina officierare en stund. Vissa förstår andra svär bara och jag hoppas att dom inte ringer till kontoret. Där dom för övrigt är helt immuna emot kvalitetsbrister. Den som får skiten det är jag, frontsoldaten.
Och till general Erik Olsson vill jag tillägga att jag fan inte tänker jobba fortare. Jag vill inte ha dina jävla frimärken. För du betalar ändå min post när jag stjäl eftersändningskuvert, Ha Ha ha haaaaaa!
5 kommentarer:
Bra skrivet, måndagar kör man söligt. Idag glömde jag att ta ner delningen så jag fick ringa efter den. Sedan regnade det och jag hade så klart glömt regnkläderna.
En tant sympatiserade med mig och tyckte att det var förjävligt att vi skulle bära runt på all reklam. Jag sade att Posten bara roffar åt sig all pengar och att vi brevbärar einte får nånting.
Känner igen mig i din beskrivning, och visst kan en uppmuntrande kommentar från privatpersoner rädda en hel dag. Speciellt om man halkar efter i sin tidsplanering man har i huvudet, kanske tappar ut breven och måste sortera om dem i trapphuset. Helt plötsligt är man 10 minuter efter och det slutar med ett hjärta som bultar i 120. Tack för en bra blogg som jag hittade genom ett klistermärke på rundan! :)
Jag har sagt upp mig. Så jag sitter hemma och surfar på mertid :). Jag stjäl tillbaka lite av det jag tvingas sälja.
Tack postis! den här bloggen gjorde min dag. Skönt att veta att man inte är ensam...
Känner igen mig! Du är grymt rolig!
Skicka en kommentar