Strejker på franska posten, del 3

April 1909: I segerns yra tillåter sig vissa postarbetare att undervärdera den taktiska politiker de är ställda emot. Fackföreningen på Posten (PTT) har bidragit med disciplin till strejkens utveckling och postarbetarna har följt stormötets ledare. Tillsammans är de en fackförening utan att kallas för en, men hela postproletariatet är långt borta från syndikalismen (den "revolutionära fackföreningsverksamheten") hos vissa ledare inom fackföreningen CGT.

Hursomhelst och trots detta ser några fackföreningsledare en framtid i den rörelse, och de intervenerar i flera möten, varav ett mötet i Paris som den fjärde april samlar flera tusen deltagare. Somliga talare ser revolutionen spira. Regeringen börjar att förbereda disciplinära åtgärder och handelskammaren förutser behovet av extrainsatt postbefordran. I början av maj ställs alla "fackföreningsledare" på posten inför rätta, anklagade för att ha brutit mot sin plikt till samförstånd genom "revolutionär propaganda". Samtliga sparkas (vissa individer drabbas särskilt eftersom Clemenceau mottog en delegation från dem). I omgångar hotas många aktiva fackföreningsaktivister med sanktioner: vissa ses som ansvariga för "organisering av stormöte".

11 maj - 20 maj 1909: De tre fackföreningsorganisationerna i postens
nationella federation lanserar som svar en uppmaning till generalstrejk bland postarbetarna. Massan av postarbetare och telegrafcentralen, som emellertid var på gränsen till strejk i mars, följer inte uppmaningen. Posten dirigeras och hanteras i ett parallellt flöde. De administrativa sanktionerna regnar över fåtalet strejkande. Stödet från SFIO och ”Kommissionen för mänskliga rättigheter” räcker inte. CGT:s ledning, som står delad inför upprepade påtryckningar, sänder ut en uppmaning om generalstrejk. Den äger rum den 20:e maj då antalet strejkande på posten är mycket litet, decimerade som de är av sanktioner. Denna generalstrejk blev orsaken till några sammandrabbningar i Paris men var i stort sett ett fiasko. Den 21 maj är det CGT:s ledning som uppmanar till en återgång till arbetet. Fler än 800 arbetare sparkas.

Den 26:e maj 1909, fem dagar efter generalstrejken, avgår CGT:s generalsekreterare. Hösten 1909 skapar en grupp fackliga aktivister en revy för studiet av fackliga aktioner, kallad la Vie ouvrière ("arbetarlivet"). De sammanställer konsekvenserna av strejken. Den efterföljande regeringen återintegrerade huvuddelen av de sparkade i administrationen och avskaffar statssekreteraren för Posten, och så var det tillbaka till rutinen igen.