Modernisering

Man säger oss att i framtiden så kommer brevbärardistrikten att bli större. Förnyelse innebär som vanligt på postspråk hårdare arbete med bibehållen skitlön. Brevbärare efter brevbärare tvingas på grund av fysiska/psykiska besvär att sluta och endast en hård kärna av övermänniskor kommer att stå kvar. Redan idag frågar man sig om det är rimligt att slita så som man gör och om man vågar knappast tänka hur det kan komma att bli. Man frågar sig om det verkligen är nödvändigt att behandla brevbärarna som lätt ersättningsbara packåsnor?

När vi ser en möjlighet till att hjälpa varandra, till längre raster, till självständighet och till kontroll över vårt arbete så reagerar man på våra begär genom att splittra oss, med att driva oss än hårdare. Man håller oss vid liv, för vi bär samhället på våra axlar, men det ska helst inte vara mycket mer än så. När vi ser chansen till att genom produktionsförbättringar lugna ned arbetstempot så ser bossarna en chans till att skära ned på personal så att arbetsbelastningen för de kvarvarande blir lika tung eller tyngre än förut.

Vad kan man då göra för att styra denna postmodernisering i rätt riktning? Till att börja med så måste alla få in i sina huvuden att vi på golvet inte behöver tävla mot varandra. Många arbetar som om betinget ännu var kvar men det har man inget för längre, ingen belöning väntar på dig efter brevbärarturen. Tvärtom så läggs flera hushåll till ditt distrikt om du är klar för snabbt. Andra struntar i korrekt arbetsställning och säkerhet för att hinna klart så fort som möjligt vilket kan ge men för livet.

En motståndsstrategi är alltså att arbeta i ett rimligt tempo så att sysslorna görs ordentligt, så att säkerhet och arbetsmiljö upprätthålls. Denna metod prövades nyligen i LKAB: s gruvor vilket resulterade i att produktionen halverades. Arbetsgivarna kallar det här för maskning men vad det handlar om är att vi börjar tänka på oss själva istället för på företaget. Kan man inte utföra sitt arbete i ett rimligt tempo så är det inte oss det är fel på, det är förutsättningarna som givits oss som måste förändras.