lördag, augusti 15, 2009

Krisen

Krisen, krisen den förbannade jävla krisen. Månad ut och månad in har jag matats via tv, radio och tidningar om krisen. Länge var det inget som drabbade mig personligen, tills företaget talade om att de nu var tvungna att dra ner på antalet anställda p.g.a. den jävla krisen. Eftersom jag visste att jag var en av de senaste anställda på mitt kontor så började jag undra om det eventuellt var mitt jobb som skulle försvinna. Jag har ju hört andra tala om hur rädslan kommer krypande i varseltider, men jag kände ingenting. Skulle jag förlora jobbet hade det såklart inte vart särskilt bra ur en ekonomisk synvinkel. Den futtiga inkomsten jag "får" varje månad skulle bli ännu mindre.

Men samtidigt så tänkte jag "skit samma", jag hatar att gå till jobbet. Jag hatar att jobba på Citymail, företaget behandlar mig som skit. Jag hade saknat mina arbetskamrater och en daglig sysselsättning. Men det senare hade man ju kunnat lösa genom att börja plugga upp betygen från gymnasiet eller något annat. Eller helt enkelt ta lite semester, alltså vara arbetslös ett tag. Kamraterna hade man ju kunnat träffa på krogen på helgerna i alla fall.

Min anställning drabbades inte till slut och jag fick ha kvar jobbet.Det kändes ändå rätt bra faktiskt, trots all skit man tvingas göra för skitlön så var det skönt att veta att man skulle fortsätta "få" pengar i slutet varje månad som faktiskt går att leva på även om jag inte vältrar mig i lyx direkt. Värre var det för andra.

Som ny på Citymail jobbar de flesta på i en rasande takt för att visa framfötterna i hopp om att den där provanställningen ska gå över i en tillsvidareanställning som det så fint heter (eller att man ens ska få en provanställning). Mina arbetskamrater som i ett par månader slitit som svin fick nu veta att de inte längre var önskade eller så erbjöds de deltidsanställningar eller så kunde de få fortsätta som timvikarier och vara tillbaka i samma situation där de började. Varje kväll undra om telefonen ska ringa nästa morgon, undra om de ska få jobba tillräckligt mycket så de har råd med mat och hyra.

Skönt med jobbet kvar men vad händer nu då? Hur har företaget varslat? Hur kommer det bli? Ett exempel på hur det kan se ut: Ett kontor med tio fastanställda heltidsarbetande brevbärare får veta att det snart ska vara nio istället. Men det är inte så att en person ska få sparken. Istället så omvandlar företaget två heltidstjänster till två halvtidstjänster. Så ingen har ju "fått sparken". Alla jobbar ju kvar. Istället för att en drabbats har två drabbats, men de har kvar kneget. Alla är nöjda, eller? Vad är det som händer?

Det som händer är att vi fastanställda som är kvar får jobba hårdare, göra mer för samma lön. Nu sorterar vi posten åt halvtidarna och timvikarierna och har deras cyklar packade och klara innan de kommer till jobbet, så att de bara kan stämpla in och direkt cykla ut och börja dela ut posten. De har ingen chans att komma in i gemenskapen, att snacka med oss andra. Nya vikarier/deltidare som börjar kommer man inte ha en chans att lära känna, de kommer bli ett namn på en tavla med instruktioner vilket postnummer område deras cykel ska packas med. Det är såklart en fördel för företaget att vi inte känner varandra. Gör vi inte det får vi jävligt svårt att kämpa tillsammans mot företaget. Det är ingen slump att företaget beter sig på detta sviniga sätt.

Företagets press på oss är ohållbar, vi kommer att få betala krisen med sönderstressade huvuden, värkande ryggar och knän. Det är fan inte rätt. De använder krisen som ursäkt för att genomföra en omorganisation som innebär fler deltidare och färre heltidare som exemplet ovan beskriver. Sätter vi oss inte emot så kommer den här utvecklingen fortsätta tills vi allihop tvingas sluta med trasiga kroppar och en ny stackare anställs för att slitas ut.

Vad vi bör göra är att sänka tempot, i alla led i arbetet. Sortera saktare, ta längre raster (både inne på kontoren och ute på rundorna), cykla långsamt och aldrig, aldrig springa i de förbannade trapporna. Om vi sänker tempot kommer det behövas fler för att få all post utdelad i tid, vi kan om vi vill pressa företaget till att anställa fler så att vår arbetsbelastning minskar.

Företaget har lyckats pressa arbetstempot så här långt för att vi inte kämpar tillsammans. Visst är vissa av oss med i facket men vad gör dem? Vad kan de göra? Vi måste börja snacka ihop oss ute på kontoren och ta tillbaka makten i våra egna händer. Inte vänta på att någon annan (facket) ska göra jobbet åt oss. Jag pratar inte om att ta över företaget, jag pratar om att med mycket små och enkla medel ta tillbaka en del av kontrollen över vårt arbete, över våra kroppar, över våra liv. Prata med varandra om vår arbetssituation och vilka knep vi kan använda för att motarbeta den arbetsbelastning som företaget vill lägga på oss.

Vill företaget bråka med oss? Bring it on!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Hej
Så är tidens melodi, företagen hoppar på "varseltåget" och pressar de anställda. Lycka till med kampen. Om någon får gå så måste det märkas!! De som är kvar skall inte med fara för kropp och själ ta deras arbetsuppgifter också. Det är INGEN som tackar dig när du är utsliten.
vänligen, Eva-Marie

Steffi sa...

Reaktion på artikeln i DN 15 augusti, "Tusen får gå i Sverige" http://www.dn.se/ekonomi/tusen-far-ga-fran-posten-fortsatt-neddragning-trots-vinst-1.931385

På Posten skall tusen personer sägas upp i en fortsättning på förra årets uppsägningsrace. Hur många blir kvar att gå de allt längre rundorna nästa år? Postens vd Lars G Nordström bekräftar att det blir tuffare för brevbärarna i framtiden, till och med snuddar på ett erkännande av det som vi alla redan vet: krav på hög avkastning står i konflikt med samhällsservicen.
- "Ja, det finns en tänkbar konflikt", säger Nordström till DN. Men varken DN:s journalist eller Nordström lyckas få i pränt var den verkliga konflikten finns, den mellan postens anställda som får dra hela lasset och postens ledning med Nordström i spetsen. Att Nordström nonchalant endast nämner att det finns en "tänkbar konflikt" mellan vinster och samhällsservice lämnar de anställda osynliggjorda vid sidan av ekvationen. Som postarbetare kan jag ställa krav på mina kollegor genom att då och då begära uppbackning när det är mycket att göra, detta görs på rutinmässig basis på mitt eget och alla andra kontor. Men när skall vi på posten också börja ställa krav mot ledningen?Om varken media eller företagsledningen lyckas uppmärksamma postens anställdas situation så är de enda som kan göra det vi själva. Det är vi som kommer att drabbas hårdast av uppsägningarna, åtminstone om man räknar antal uppsagda. Låt inte det här arslet Nordström komma undan genom att skylla på ekonomisk nedgång. Slå vakt om jobben, lönerna och sammanhållningen!

Matte sa...

Alla som jobbar på Posten varnas nu för att vara med i SEKO eller att vara oanslutna! Posten ska göra ett avtal med SEKO om att få frångå turordningen! Alltså vill dom ge alla som är äldre sparken! Gör som jag, gå med i ett stridbart fack som aldrig på några villkor skulle tolerera att Posten får göra avbrott mot LAS! Jag har gått med i SAC, Syndikalisterna!

S sa...

I Storbritannien fortsätter det uppror som blossade upp 2007 mot frysning av löner, ledningens trakasserier mot postisar, avskedanden och neddragning av jobb, timmar och övertidsbetalning. Enbart i London har 20 miljoner postföremål blivit liggandes och förra veckan fortsatte strejker som höll på i 24 timmar på olika orter över landet. 130 000 postarbetare deltog i omröstning om strejk i veckan men trakasserierna från ledningen fick en del att överväga att strunta i omröstningen och gå i strejk direkt. Chefer har i hemlighet rekryterats in extra för att jobba igen så gott det går det som förloras genom strejk. Chefer har bland annat setts stå i orangea västar på gathörn sorterandes högar av post direkt på trottoaren på grund av att strejken stängt kontor.

Anonym sa...

Hej
Är själv trappjojjo sen ett par år åt "bring" och måste bara berömma alla inblandade för bloggen. Mycket läsvärd och underhållande tragikomik när den är som bäst. Får man bidra med egna syndafloder eller är det fasta skribenter? Ha det fint. /Erik

Postis_no1 sa...

Skicka gärna in egna "syndafloder"! Vi publicerar allt bra;)

Anonym sa...

Tycker det är bra med folk som finner ord till det som händer. Det är bara kämpa på.
Gällande facket så kan man bara säga att det är en tragiskt samling gamla ingrodda gubbar/or som kommer bli överkörda i de nya förhandlingar. Känns som SEKO är mer på företagets än de anställdas sida.
Någon måste snart säga emot.

Axel sa...

Gott nytt år. Eller hoppningsvis bättre år

Jörgen aka The Shadow sa...

Hej!
Jag jobbar själv som brevbärare på Posten och brukar se dessa bring/Cityfail typer springandes i trapporna,cykla mellan trapporna i 190 och göra otaliga fel som lätt hade avhjälpts om samma utdelare hade gått samma slinga varje dag så som vi brevbärare gör.
Jag förstår att det är inte utdelarna som bestämmer var ni ska gå, men ert system är ohållbart ur kvalitetsynpunkt och ur arbetsmiljösynpunkt också.
Se till att jobba rätt och spring inte trapporna.

Anonym sa...

Skrivs det inget nytt längre? Nu är det ju kris i posten, sex man ska bort på vårt kontor!

Postis_no1 sa...

Senaste anonym: Skriv och berätta! Hur går snacket? Är det tal om att göra nåt åt det? Vad tänker du?

N*, BringCityMail Area 4 sa...

Angående det skrev i inlägget kallat "Krisen". Det där om att vi måste ta tillbaka makten över vårat arbete och våra kroppar. Det ända jag kan säga är: "Amen!"