tisdag, oktober 23, 2007

Facket AB

Sitter på ett fackligt möte och undrar: Vad gör jag här? Där framme berättar man för oss som ännu är på golvet hur vi ska förankra en massa beslut som facket tagit centralt och det är först nu jag får reda på vad som bestämts. Om mina arbetskamrater någonsin ska få reda på besluten så gäller det att jag återberättar redan klubbade beslut.

Det jävligaste av allt är att jag sitter där på mötet och börjar på allvar fundera om gubben som står där framme och pratar verkligen kommer från facket. Han sa ju i början att han var från facket men han pratar som om han är min chef. Vadå det är viktigt att det går bra för Posten? Det skiter väl jag i. Min lön blir bara lägre och
chefernas högre. Vari ligger mitt intresse för att det ska gå bra för företaget? Vi ska väl se efter våra egna? Jag har inget gemensamt med cheferna och jag tänker inte lyfta ett finger för något samförstånd som inte finns.

Disciplinera, lugna ned, kontrollera. Det är vad som gäller trots att våra arbetsvillkor försämras i ett rasande tempo. Jag förstår i och för sig att man behöver våran hjälp för att hålla ordning på golvet. Det skär i hjärtat, men facket har blivit Facket AB, en underfilial till Posten AB med uppgift att hjälpa företaget till större vinster. Har jag fel? Motbevisa mig gärna.

I verkligheten börjar lojaliteten gentemot företaget att försvinna. De nya som endast får deltidsanställningar, de som får anställning en vecka i taget utvecklar ingen lojalitet samtidigt som det äldre gardet är desillusionerat. De nya brevbärarna går inte med i facket. De nya brevbärarna ger blanka fan i Posten AB. Och innerst inne sympatiserar jag med de nya brevbärarna.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Har samma erfarenheter fast då till största delen utanför facket. Jag har ju aldrig gått med, funderat på det i omgångar har jag men det har aldrig blivit av. Var ju med i syndikalisterna i flera år, visst händer nåt får man stöd och jag har en helvetes kunskap om min rätt (på terminalen är jag nog nästan mer kunnig än flera av de betalda seko reprssentanterna), men det är ju inte en organisation för oss på min arbetsplats, mer var det en organisation för mig och en handfull andra. Har några arbetskamrater som tyckt att jag ska gå med i SEKO. "Du borde gå med och stödja Erik. Han vill ju att facket ska vara för oss, jobbar så mycket för det och får massa skit. Han behöver folk i ryggen" eller "Facket är ju vad vi gör det till, såklart blir det skit när såna som du håller dig utanför, du borde gå på möten och säga det där". Men det är ju ett byråkratiskt instrument, en förlängning av Posten AB. Gjort för att byråkrater ska bestämma, gjort för att vi ska hålla käft, lite till byråkratin istället för varandra. På sin höjd kan man bli en god ledare, representant. Oftast hamnar facket på Postens sida gentemot oss. Vad jag hatar uttrycket "Ni har det så bra tack vare facket" och "Era föräldrar har kämpat i facket för att ni ska få det så bra som ni har det" som fackombuden kör som ett mantra. Men va fan. Vi har den här skiten tack vare facket, facket isoleras oss från varandra, håller våra händer medan Posten pissar på oss. Och har våra föräldrar kämpat så lever byråkraterna på den kampens lik.

Anonym sa...

Har själv suttit på fackmöten och fått berättat för mig vad jag ska tycka. Fick lära mig ganska snart att man inte skulle ifrågasätta besluten. Och dom där jävla undersökningarna som dom kom dragandes med hela tiden. "Dom flesta brevbärarna VILL faktiskt ha individuell lönesättning, det har vi en undersökning som säger". Pyttsan, jag har inte träffat en enda brevbärare som vill ha det. Men både Posten AB och fackpamparna tjänar på det så nu är det bestämt.

Jag är trots det med i facket, alternativet är värre. Jag väljer att sätta mig på årsmötena och ifrågasätta. Visa att det finns ett motstånd.

Anonym sa...

Sorgligt men sant klarar inte facket centralt av att sätta hårt mot hårt mot arbetsgivarna. Visst har det varit spridda protester efter de försämringar som har genomförts sedan maktskiftet 2006 (nu var det iofs uselt med anställningsförhållanden m.m. redan innan borgarna tog över) i stil med "ja, vi är veeerkligen upprörda och bestörta" och sedan inget mer. Vad tusan, det är väl nu när LO:s m.fl. förbunds medlemmar utmanas av politikerna som facket skall visa att man klarar av att stå emot, ändra politikens innehåll och förslag. Istället blir det närmast en gäspning från fackets sida, ibland försett med kommentaren "jamen vi haaar ju faktiskt drivit igenom reallöneökningar så visst har vi gjort något!". Att det skett till priset av arbetsintensifiering vid det löpande bandet det vill säga utslitning av axlar, knän och andra leder talas det tystare om liksom att ägarna norpat åt sig en större reallöneökning än vi, nominellt såväl som procentuellt. Se t.ex. Dagens Arbetes artikel om den ökade skadefrekvensen i industrin: http://www.dagensarbete.se/home/da/home.NSF/unid/D1026B064E77FA7DC125736D003F0DAE?OpenDocument


Jag ska gå med i ett LS istället, vilken konfrontativ politik som helst är att föredra framför svaghets- och försvarslinjen.

Håkan sa...

Reallöneökning?! Får ju inte glömma arbetstidsförlägnigen. På mitt kontor jobbar vi minst 2h mer varje dag jämfört med en sisodär 15 år sen. Reelt då. Utan kompensation naturligtvis.